Swe1917 - Psalms - 22

22:1  För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

22:2  Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

22:3  Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

22:4  Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

22:5  På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

22:6  Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

22:7  Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

22:8  Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

22:9  »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

22:10  Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

22:11  På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

22:12  Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

22:13  Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

22:14  Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

22:15  Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

22:16  Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

22:17  Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

22:18  Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

22:19  De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

22:20  Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

22:21  Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

22:22  Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22:23  Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

22:24  I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

22:25  Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

22:26  Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

22:27  De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

22:28  Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

22:29  Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

22:30  Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

22:31  Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.