Swe1917 - Psalms - 2

2:1  Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2:2  Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

2:3  »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

2:4  Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

2:5  Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

2:6  »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

2:7  Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

2:8  Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

2:9  Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

2:10  Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

2:11  Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

2:12  Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.