Swe1917 - Psalms - 119

119:1  Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

119:2  Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

119:3  de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

119:4  Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

119:5  O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

119:6  Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

119:7  Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

119:8  Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

119:9  Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

119:10  Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

119:11  Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

119:12  Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

119:13  Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

119:14  Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

119:15  Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

119:16  Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

119:17  Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

119:18  Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

119:19  Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

119:20  Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

119:21  Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

119:22  Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

119:23  Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

119:24  ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

119:25  Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

119:26  Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

119:27  Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

119:28  Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

119:29  Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

119:30  Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

119:31  Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

119:32  Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

119:33  Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

119:34  Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

119:35  Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

119:36  Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

119:37  Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

119:38  Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

119:39  Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

119:40  Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

119:41  Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

119:42  Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

119:43  Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

119:44  Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

119:45  Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

119:46  Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

119:47  Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

119:48  jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

119:49  Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

119:50  Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

119:51  De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

119:52  Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

119:53  Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

119:54  Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

119:55  Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

119:56  Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

119:57  Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

119:58  Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

119:59  Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

119:60  Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

119:61  De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

119:62  Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

119:63  Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

119:64  Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

119:65  Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

119:66  Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

119:67  Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

119:68  Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

119:69  De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

119:70  Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

119:71  Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

119:72  Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

119:73  Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

119:74  De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

119:75  HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

119:76  Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

119:77  Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

119:78  På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

119:79  Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

119:80  Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

119:81  Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

119:82  Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

119:83  Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

119:84  Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

119:85  De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

119:86  Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

119:87  De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

119:88  Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

119:89  Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

119:90  Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

119:91  Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

119:92  Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

119:93  Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

119:94  Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

119:95  På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

119:96  På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

119:97  Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

119:98  Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

119:99  Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

119:100  Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

119:101  Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

119:102  Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

119:103  Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

119:104  Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

119:105  Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

119:106  Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

119:107  Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

119:108  Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

119:109  Jag bär min själ[2] alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

119:110  De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

119:111  Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

119:112  Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

119:113  Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

119:114  Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

119:115  Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

119:116  Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

119:117  Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

119:118  Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

119:119  Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

119:120  Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

119:121  Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

119:122  Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

119:123  Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

119:124  Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

119:125  Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

119:126  Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

119:127  Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

119:128  Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

119:129  Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

119:130  När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

119:131  Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

119:132  Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

119:133  Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

119:134  Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

119:135  Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

119:136  Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

119:137  HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

119:138  Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

119:139  Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

119:140  Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

119:141  Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

119:142  Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

119:143  Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

119:144  Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

119:145  Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

119:146  Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

119:147  Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

119:148  Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

119:149  Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

119:150  Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

119:151  Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

119:152  Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

119:153  Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

119:154  Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

119:155  Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

119:156  HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

119:157  Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

119:158  När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

119:159  Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

119:160  Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

119:161  Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

119:162  Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

119:163  Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

119:164  Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

119:165  Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

119:166  Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

119:167  Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

119:168  Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

119:169  HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

119:170  Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

119:171  Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

119:172  Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

119:173  Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

119:174  Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

119:175  Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

119:176  Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. [1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. [2] Se Själ i Ordförkl.