Swe1917 - Psalms - 104

104:1  Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

104:2  Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

104:3  du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

104:4  Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

104:5  Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

104:6  Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

104:7  Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

104:8  Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

104:9  En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

104:10  Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

104:11  De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

104:12  Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

104:13  Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

104:14  Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

104:15  och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

104:16  HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

104:17  fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

104:18  Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

104:19  Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

104:20  Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

104:21  de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

104:22  Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

104:23  Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

104:24  Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

104:25  Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

104:26  Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

104:27  Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

104:28  Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

104:29  Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

104:30  Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

104:31  HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

104:32  han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

104:33  Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

104:34  Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

104:35  Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!