Swe1917 - Psalms - 107

107:1  Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

107:2  Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

107:3  de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

107:4  De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

107:5  de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

107:6  Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

107:7  Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

107:8  De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

107:9  att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

107:10  De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

107:11  därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

107:12  Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

107:13  Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

107:14  han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

107:15  De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

107:16  att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

107:17  De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

107:18  deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

107:19  Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

107:20  Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

107:21  De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

107:22  de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

107:23  De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

107:24  där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

107:25  Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

107:26  De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

107:27  De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

107:28  Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

107:29  Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

107:30  Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

107:31  De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

107:32  de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

107:33  Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

107:34  bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

107:35  Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

107:36  Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

107:37  De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

107:38  Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

107:39  Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

107:40  men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

107:41  han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

107:42  De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

107:43  Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.