Swe1917 - Psalms - 69

69:1  För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

69:2  Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

69:3  Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

69:4  Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

69:5  Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

69:6  Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

69:7  Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

69:8  Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

69:9  främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

69:10  Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

69:11  Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

69:12  Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

69:13  Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

69:14  Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

69:15  Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

69:16  Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

69:17  Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

69:18  Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

69:19  Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

69:20  Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

69:21  Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

69:22  De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

69:23  Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

69:24  må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

69:25  Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

69:26  Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

69:27  eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

69:28  Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

69:29  Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

69:30  Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

69:31  Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

69:32  Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

69:33  När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

69:34  Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

69:35  Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

69:36  Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.