Swe1917 - Psalms - 72

72:1  Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

72:2  Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

72:3  Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

72:4  Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

72:5  Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

72:6  Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

72:7  I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

72:8  Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

72:9  För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

72:10  Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

72:11  Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

72:12  Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

72:13  Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

72:14  Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

72:15  Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

72:16  Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

72:17  Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig[1]; alla hedningar prise honom säll.

72:18  Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

72:19  Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

72:20  Slut på Davids, Isais sons, böner. [1] Se Välsigna sig i Ordförkl.