Swe1917 - Psalms - 78

78:1  En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

78:2  Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

78:3  Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

78:4  det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

78:5  Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

78:6  Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

78:7  Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

78:8  Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

78:9  Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

78:10  De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

78:11  De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

78:12  Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

78:13  Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

78:14  Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

78:15  Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

78:16  Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

78:17  Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

78:18  De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

78:19  Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

78:20  Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

78:21  Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

78:22  eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

78:23  Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

78:24  han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

78:25  Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

78:26  Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

78:27  Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

78:28  han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

78:29  Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

78:30  Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

78:31  då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

78:32  Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

78:33  Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

78:34  När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

78:35  De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

78:36  och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

78:37  Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

78:38  Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

78:39  Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

78:40  Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

78:41  Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

78:42  De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

78:43  då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

78:44  Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

78:45  han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

78:46  Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

78:47  han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

78:48  han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

78:49  Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

78:50  Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

78:51  Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

78:52  Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

78:53  Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

78:54  Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

78:55  Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

78:56  Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

78:57  de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

78:58  De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

78:59  Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

78:60  Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

78:61  han gav sin makt[1] i fångenskap och sin ära i fiendehand.

78:62  Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

78:63  Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

78:64  Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

78:65  Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

78:66  Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

78:67  Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

78:68  Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

78:69  Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

78:70  Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

78:71  Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

78:72  Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. [1] Se Makt i Ordförkl.