Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
PSALMS
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 49
Psal Swe1917 49:2  Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
Psal Swe1917 49:3  både låga och höga, rika såväl som fattiga.
Psal Swe1917 49:4  Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
Psal Swe1917 49:5  Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Psal Swe1917 49:6  Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
Psal Swe1917 49:7  De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
Psal Swe1917 49:8  Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
Psal Swe1917 49:9  För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
Psal Swe1917 49:10  så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
Psal Swe1917 49:11  Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Psal Swe1917 49:12  De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
Psal Swe1917 49:13  Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
Psal Swe1917 49:14  Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.
Psal Swe1917 49:15  Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.
Psal Swe1917 49:16  Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.
Psal Swe1917 49:17  Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
Psal Swe1917 49:18  Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
Psal Swe1917 49:19  Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
Psal Swe1917 49:20  En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.