PSALMS
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
112
113
114
115
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
132
133
134
135
136
137
138
139
140
141
142
143
144
145
146
147
148
149
150
Chapter 42
Psal | Swe1917 | 42:3 | Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte? | |
Psal | Swe1917 | 42:4 | Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?» | |
Psal | Swe1917 | 42:5 | Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran. | |
Psal | Swe1917 | 42:6 | Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. | |
Psal | Swe1917 | 42:7 | Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg. | |
Psal | Swe1917 | 42:8 | Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig. | |
Psal | Swe1917 | 42:9 | Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud. | |
Psal | Swe1917 | 42:10 | Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?» | |