Swe1917 - Psalms - 88

88:1  En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

88:2  HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

88:3  Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

88:4  Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

88:5  Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

88:6  Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

88:7  Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

88:8  Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

88:9  Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

88:10  Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

88:11  Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

88:12  Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

88:13  Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

88:14  Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

88:15  Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

88:16  Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

88:17  Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

88:18  De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.