Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
PSALMS
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 137
Psal Swe1917 137:1  Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
Psal Swe1917 137:2  I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
Psal Swe1917 137:3  Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
Psal Swe1917 137:4  Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
Psal Swe1917 137:5  Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
Psal Swe1917 137:6  Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
Psal Swe1917 137:7  Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
Psal Swe1917 137:8  Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
Psal Swe1917 137:9  Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.