Swe1917 - Wisdom - 2

2:1  Ty de säga vid sig själva i sina förvända tankar: »Kort och eländigt är vårt liv; när en människa skall dö, gives det ingen bot för henne, och någon befriare från dödsriket har aldrig blivit funnen.

2:2  Genom en slump hava vi ju kommit till, och efter detta skola vi vara som om vi aldrig hade funnits. Ty en rök är andedräkten i vår näsa, och tanken en gnista, tänd vid vårt hjärtas slag.

2:3  När den har slocknat, skall kroppen varda till aska och anden förspridas såsom tunnaste luft.

2:4  Och vårt namn skall förgätas med tiden, och ingen skall vidare komma ihåg våra verk; vårt liv skall försvinna såsom spåren efter en sky, det skall förflyktigas likasom en dimma som drives undan av solens strålar och bringas att sjunka av dess värme.

2:5  Ja, vår levnadstid är lik ens skugga som far förbi, och det gives ingen återgång, när vårt slut har kommit; ty detta är beseglat, och ingen kan göra någon ändring.

2:6  Välan, låt oss då fägna oss med det goda vi hava, låt oss njuta världen med iver, såsom i ungdomsåren.

2:7  Må vi icke spara på ädelt vin och på salvor och icke låta någon vårens blomma undgå oss.

2:8  Vi vilja bekransa oss med rosenknoppar, förrän de vissna;

2:9  ingen av oss må hålla sig borta från våra yppiga gillen, överallt må vi kvarlämna tecken av vår festgädje. Ty detta är vår del och vår lott.

2:10  Låt oss förtrycka den som är rättfärdig och fattig och icke visa skonsamhet mot änkan eller försyn för den gamles av ålder grånade hår.

2:11  Nej, må vår styrka vara lagen för det rätta, ty det svaga bevisar sig duga till intet.

2:12  Låt oss lägga försåt för den rättfärdige, eftersom han är oss besvärlig och sätter sig emot våra gärningar och bannar oss för våra försyndelser mot lagen och förevitar oss våra försyndelser mot god tukt.

2:13  Han utgiver sig för att äga kunskap om Gud, och han kallar sig själv ett Herrens barn.

2:14  Han är likasom en anklagelse mot våra tankar, han är oss motbjudande redan till att se på,

2:15  därför att hans leverne är så olikt andras och hans stigar äro så främmande.

2:16  Såsom falskt mynt äro vi räknade af honom, och han håller sig borta från våra vägar såsom från orenlighet. De rättfärdigas ände prisar han salig och skryter med att Gud är hans fader.

2:17  Låt oss då se om hans ord äro sanna, och pröva hurudan utgången bliver för honom,

2:18  Ty om den rättfärdige är Guds son, skall ju Gud taga sig an honom och frälsa honom ur hans motståndares hand.

2:19  Genom kvalfull misshandling vilja vi utforska honom, för att så lära känna huru tålig han är och pröva huru ståndaktig han är.

2:20  Till neslig död vilja vi döma honom; Gud skall ju se till honom, efter vad han själv har sagt.»

2:21  Så tänka de, men de fara vilse, ty deras ondska har förblindat dem;

2:22  de känna icke Guds hemligheter och hoppas icke på någon fromhetens lön och tro icke på någon äreskänk för obefläckade själar.

2:23  Gud skapade ju människan till oförgänglighet och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen.

2:24  Men genom djävulens avund kom döden in i världen, och de som höra honom till, få erfara den.