Swe1917 - Job - 23

23:1  Därefter tog Job till orda och sade:

23:2  Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

23:3  Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

23:4  Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

23:5  Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

23:6  Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

23:7  Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

23:8  Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

23:9  har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

23:10  Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

23:11  Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

23:12  Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

23:13  Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

23:14  Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

23:15  Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

23:16  Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

23:17  ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.