Swe1917 - Job - 16

16:1  Därefter tog Job till orda och sade:

16:2  Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

16:3  Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

16:4  Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

16:5  Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

16:6  Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

16:7  Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

16:8  Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

16:9  I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

16:10  Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

16:11  Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

16:12  Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

16:13  från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

16:14  Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

16:15  Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16:16  Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

16:17  Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

16:18  Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

16:19  Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

16:20  Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

16:21  Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

16:22  Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.