Swe1917 - Job - 24

24:1  Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

24:2  Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

24:3  de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

24:4  Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

24:5  Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

24:6  På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

24:7  Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

24:8  Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

24:9  Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

24:10  Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

24:11  Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

24:12  Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

24:13  Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

24:14  Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

24:15  Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

24:16  När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

24:17  Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

24:18  »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

24:19  Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.

24:20  Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

24:21  Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

24:22  Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

24:23  han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

24:24  När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

24:25  Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?