Swe1917 - Job - 41

41:1  Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

41:2  Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

41:3  Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

41:4  Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

41:5  Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

41:6  Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

41:7  Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

41:8  Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

41:9  När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

41:10  Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

41:11  Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

41:12  Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

41:13  På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

41:14  Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

41:15  Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

41:16  När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

41:17  Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

41:18  Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

41:19  Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

41:20  ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

41:21  På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

41:22  Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

41:23  Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

41:24  Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

41:25  På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.