Swe1917 - Job - 37

37:1  Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

37:2  Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

37:3  Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

37:4  Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

37:5  Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

37:6  Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

37:7  Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

37:8  Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

37:9  Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

37:10  med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

37:11  Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

37:12  De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

37:13  Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

37:14  Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

37:15  Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

37:16  Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

37:17  Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

37:18  Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

37:19  Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

37:20  Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

37:21  Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

37:22  I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

37:23  den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

37:24  Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.