Swe1917 - Job - 9

9:1  Därefter tog Job till orda och sade:

9:2  Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

9:3  Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

9:4  Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

9:5  honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

9:6  honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

9:7  honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

9:8  honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9:9  honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

9:10  honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

9:11  Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

9:12  Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

9:13  Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

9:14  huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

9:15  Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

9:16  Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

9:17  Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

9:18  Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

9:19  Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

9:20  Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

9:21  Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

9:22  Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

9:23  Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

9:24  Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

9:25  Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

9:26  de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

9:27  Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

9:28  Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

9:29  Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

9:30  Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

9:31  så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

9:32  Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

9:33  ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

9:34  Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

9:35  då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.