Swe1917 - Job - 13

13:1  Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

13:2  Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

13:3  Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

13:4  Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

13:5  Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

13:6  Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

13:7  Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

13:8  Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

13:9  Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

13:10  Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

13:11  Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

13:12  Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13:13  Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

13:14  Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

13:15  Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

13:16  Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

13:17  Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

13:18  Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

13:19  Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

13:20  Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

13:21  din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

13:22  Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

13:23  Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

13:24  Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

13:25  Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

13:26  Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

13:27  du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

13:28  Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!