SweKarlXII - Job - 8

8:1  Då svarade Bildad af Suah, och sade:

8:2  Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

8:3  Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

8:4  Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

8:5  Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

8:6  Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

8:7  Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8:8  Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

8:9  Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

8:10  De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

8:11  Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

8:12  Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

8:13  Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

8:14  Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

8:15  Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

8:16  Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

8:17  Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

8:18  Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

8:19  Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

8:20  Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

8:21  Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

8:22  Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.