Swe1917 - Proverbs - 9

9:1  Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

9:2  Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

9:3  Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

9:4  »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

9:5  »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

9:6  Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

9:7  (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

9:8  Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9:9  Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

9:10  HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

9:11  Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

9:12  Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

9:13  En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

9:14  Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

9:15  för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

9:16  »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

9:17  »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

9:18  han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup.