Swe1917 - Proverbs - 7

7:1  Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

7:2  Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

7:3  Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

7:4  Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

7:5  så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

7:6  Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

7:7  då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

7:8  Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

7:9  skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

7:10  Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

7:11  Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

7:12  Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

7:13  Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

7:14  »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

7:15  Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

7:16  Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

7:17  Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

7:18  Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

7:19  Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

7:20  Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

7:21  Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

7:22  Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

7:23  ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

7:24  Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

7:25  Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

7:26  Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

7:27  Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.