PROVERBS
Chapter 6
Prov | Swe1917 | 6:1 | Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande, | |
Prov | Swe1917 | 6:3 | då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom, | |
Prov | Swe1917 | 6:5 | Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld. | |
Prov | Swe1917 | 6:10 | Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, | |
Prov | Swe1917 | 6:11 | så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man. | |
Prov | Swe1917 | 6:12 | En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen, | |
Prov | Swe1917 | 6:14 | Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad. | |
Prov | Swe1917 | 6:15 | Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning. | |
Prov | Swe1917 | 6:18 | ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är, | |
Prov | Swe1917 | 6:19 | den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder. | |
Prov | Swe1917 | 6:22 | När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig. | |
Prov | Swe1917 | 6:23 | Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg. | |
Prov | Swe1917 | 6:25 | Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar. | |
Prov | Swe1917 | 6:26 | Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv. | |
Prov | Swe1917 | 6:29 | Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne. | |
Prov | Swe1917 | 6:31 | Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus. | |
Prov | Swe1917 | 6:32 | Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör. | |