Swe1917 - Proverbs - 1

1:1  1--9): Varning för de Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

1:2  Av dem kan man lära vishet och tukt,

1:3  så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

1:4  De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

1:5  Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

1:6  Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

1:7  HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

1:8  Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

1:9  Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

1:10  Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

1:11  Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

1:12  såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

1:13  allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

1:14  dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

1:15  då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

1:16  ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

1:17  Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

1:18  Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

1:19  Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

1:20  Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

1:21  I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

1:22  Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

1:23  Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

1:24  Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

1:25  eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

1:26  därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

1:27  ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

1:28  Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

1:29  Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

1:30  ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

1:31  därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

1:32  Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

1:33  Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.