SweKarlXII1873 - Romans - 2

2:1  Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst som dömer. Ty med det samma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter du gör det samma som du dömer.

2:2  Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra.

2:3  Eller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom?

2:4  Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring?

2:5  Utan efter dina hårdhet och obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa dom blifver uppenbar;

2:6  Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar;

2:7  Nämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif.

2:8  Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede;

2:9  Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också.

2:10  Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också.

2:11  Ty Gud ser icke efter personen.

2:12  Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde;

2:13  Ty de äro icke rättfärdige för Gudi, som höra lagen; utan de som göra efter lagen, de varda rättfärdige hållne.

2:14  Derföre, om Hedningarna, som icke hafva lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller; desamme, ändock de icke hafva lagen, äro de likväl sig sjelfvom lag;

2:15  Hvilke bevisa lagsens verk vara skrifvet i deras hjertan, der deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga eller ock ursaka;

2:16  På den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium.

2:17  Si, du kallas en Jude, och förlåter dig på lagen, och berömmer dig af Gudi;

2:18  Och vetst hans vilja; och efter du äst undervister i lagen, profvar du hvad bäst är;

2:19  Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus som i mörkret äro;

2:20  Dem en tuktomästare, som dåraktige äro; dem en lärare, som enfaldige äro; och hafver formen till det som vetandes och rätt är i lagen.

2:21  Nu lärer du andra, och lärer dig intet sjelf. Du predikar: Man skall intet stjäla; och du stjäl.

2:22  Du säger: Man skall icke göra hor; och du bedrifver hor. Du stygges vid afguderi; och du beröfvar Gudi det honom tillhörer.

2:23  Du berömmer dig af lagen, och vanhedrar Gud med lagsens öfverträdning;

2:24  Ty för edra skull varder Guds Namn försmädadt ibland Hedningarna, såsom skrifvet är.

2:25  Omskärelsen doger, om du håller lagen; men håller du icke lagen, så är din omskärelse vorden en förhud.

2:26  Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse?

2:27  Och dermed sker då, att det som af naturen är förhud, och fullkomnar lagen, skall döma dig, som under bokstafven och omskärelsen bryter lagen.

2:28  Ty det är icke Jude, som utvärtes är Jude; ej heller det omskärelse, som utvärtes sker på köttet;

2:29  Utan det är Jude, som invärtes dolder är; och hjertans omskärelse är omskärelse, den som sker i andanom, och icke efter bokstafven; hvilkens pris icke är af menniskom, utan af Gudi.