SweFolk - Jeremiah - 2

2:1  Herrens ord kom till mig. Han sade:

2:2  Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.

2:3  Israel var heligt för Herren, den första frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger Herren.

2:4  Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus, ni alla släkter av Israels hus.

2:5  Så säger Herren: Vad fann era fäder för fel hos mig, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?

2:6  De frågade inte: ”Var är Herren, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torkans och dödsskuggans land, landet där ingen färdas och där ingen människa bor?”

2:7  Jag förde er in i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit, orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.

2:8  Prästerna frågade inte: ”Var är Herren?” De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde dem som inte kan hjälpa.

2:9  Därför ska jag fortsätta gå till rätta med er, säger Herren, och gå till rätta med era barnbarn.

2:10  Dra bort till kitteernas kuster och se efter, skicka bud till Kedar och undersök, se om något sådant har hänt där:

2:11  Har ett folk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot något som inte kan hjälpa.

2:12  Häpna, ni himlar, över detta, rys av stor förfäran, säger Herren,

2:13  för mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergett mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

2:14  Är Israel en träl? Är han född som slav? Varför har han blivit ett byte?

2:15  Lejonen ryter mot honom, man hör dem morra. De gör hans land till en ödemark. Hans städer bränns ner så att ingen kan bo i dem.

2:16  Även Memfis och Tachpanches barn betar din hjässa kal.

2:17  Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger Herren din Gud när han vill leda dig på den rätta vägen?

2:18  Varför vill du till Egypten för att dricka av Nilens vatten? Och varför vill du till Assyrien för att dricka av flodens vatten?

2:19  Det är din ondska som tuktar dig och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk på hur ont och bittert det är att du överger Herren din Gud och inte fruktar mig, säger Herren Gud Sebaot.

2:20  Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: ”Jag vill inte tjäna dig.” På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt.

2:21  Jag hade planterat dig som en ädel vinstock, helt äkta. Hur kunde du då bli en oäkta, främmande vinstock för mig?

2:22  Även om du tvättar dig med soda och tar mängder av såpa är ändå din synds fläckar kvar inför mig, säger Herren Gud.

2:23  Hur kan du säga: ”Jag har inte orenat mig, jag har inte följt baalerna?” Tänk hur du bar dig åt i dalen, kom ihåg vad du har gjort! Du är som ett ystert kamelsto som löper hit och dit,

2:24  som en vildåsna som är van vid öknen och flåsar i sin brunst. Vem kan hålla tillbaka hennes begär? Den som söker henne behöver inte löpa sig trött. Vid parningstiden finner man henne lätt.

2:25  Akta din fot så att du inte tappar skon och din strupe så att den inte blir törstig. Men du svarar: ”Det är förgäves! Jag älskar främmande gudar och tänker följa dem.”

2:26  Liksom tjuven står med skam när han ertappas, så ska Israels hus få skämmas med sina kungar och furstar, sina präster och profeter,

2:27  de som säger till trästycket: ”Du är min far”, och till stenen: ”Du har fött mig”. De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: ”Res dig och rädda oss!”

2:28  Var är då dina gudar som du gjorde åt dig? Låt dem resa sig! Kan de rädda dig i din olyckas tid? För du, Juda, har lika många gudar som du har städer!

2:29  Varför går ni till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.

2:30  Förgäves har jag slagit era barn, de lät sig inte tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärv har ert eget svärd slukat era profeter.

2:31  Du släkte, se Herrens ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker? Varför säger mitt folk: ”Vi är fria, vi kommer inte mer till dig?”

2:32  Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

2:33  Hur skickligt går du inte till väga när du söker kärlek! Även de sämsta kvinnor har du lärt dina vägar.

2:34  På dina mantelflikar finns blod av fattiga som var oskyldiga, de hade inte ertappats vid inbrott.

2:35  Trots allt detta säger du: ”Jag är oskyldig. Han är inte arg på mig längre.” Men jag vill gå till rätta med dig, eftersom du säger: ”Jag har inte syndat.”

2:36  Varför far du än hit än dit för att ta en annan väg? Du blir besviken på Egypten liksom du blev besviken på Assyrien.

2:37  Också därifrån måste du gå din väg med händerna på huvudet, för Herren förkastar dem som du litar till, du får ingen framgång genom dem.