SweFolk - Job - 14

14:1  Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.

14:2  Som ett blomster växer hon upp och vissnar, som en skugga flyr hon och kan inte bestå.

14:3  Mot en sådan öppnar du ditt öga, mig drar du till doms inför dig.

14:4  Kan en ren komma från en oren? Nej, inte en enda!

14:5  Om människans dagar är bestämda och hennes månaders antal är fastställt av dig, om du har satt en gräns som hon inte kan överskrida,

14:6  vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro, låt henne få glädje av sin dag som en daglönare.

14:7  För ett träd finns det hopp, huggs det ner kan det gro igen och nya skott ska inte saknas.

14:8  Även om dess rötter åldras i jorden och stubben dör i mullen,

14:9  ska det grönska vid doften av vatten och skjuta skott som ett ungt träd.

14:10  Men när en man dör ligger han där. När en människa ger upp andan, var är hon då?

14:11  Som vattnet försvinner ur sjön och en flod sinar och torkar ut,

14:12  så lägger sig människan och står inte upp igen. Först när inte himlen finns mer vaknar hon och reser sig från sin sömn.

14:13  Tänk om du ville gömma mig i dödsriket, dölja mig tills din vrede upphör, sätta en bestämd tid för mig och tänka på mig!

14:14  Kan en människa som en gång dött få liv igen? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid tills min avlösning kommer.

14:15  Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig, du skulle längta efter dina händers verk.

14:16  Fastän du nu räknar mina steg skulle du inte ge akt på min synd.

14:17  Min synd skulle ligga i en förseglad pung, och du skulle täcka över min skuld.

14:18  Men som berget faller och vittrar bort, som klippan flyttas från sin plats,

14:19  som vatten nöter sönder stenar, som dess flöden sköljer bort myllan, så gör du människans hopp om intet.

14:20  Du besegrar henne för alltid och hon går bort, du förändrar hennes ansikte och sänder i väg henne.

14:21  Om hennes barn kommer till ära vet hon det inte, om de blir ringa ser hon det inte.

14:22  Hennes kropp känner bara sin egen plåga, hennes själ bara sin egen sorg.