Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
PSALMS
Prev Up Next
Chapter 41
Psal SweKarlX 41:2  Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
Psal SweKarlX 41:3  Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
Psal SweKarlX 41:4  Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
Psal SweKarlX 41:5  Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
Psal SweKarlX 41:6  Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
Psal SweKarlX 41:7  De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
Psal SweKarlX 41:8  Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
Psal SweKarlX 41:9  De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
Psal SweKarlX 41:10  Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
Psal SweKarlX 41:11  Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
Psal SweKarlX 41:12  Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
Psal SweKarlX 41:13  Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga. Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.