SweKarlXII1873 - Psalms - 102

102:1  En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter.

102:2  Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

102:3  Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

102:4  Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

102:5  Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

102:6  Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

102:7  Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

102:8  Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

102:9  Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

102:10  Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

102:11  För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

102:12  Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

102:13  Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

102:14  Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

102:15  Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

102:16  Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;

102:17  Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

102:18  Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

102:19  Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.

102:20  Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;

102:21  Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

102:22  På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;

102:23  När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.

102:24  Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

102:25  Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

102:26  Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

102:27  De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

102:28  Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända. Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.