SweKarlXII1873 - Psalms - 22

22:1  En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder.

22:2  Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

22:3  Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

22:4  Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

22:5  Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

22:6  Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

22:7  Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

22:8  Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

22:9  Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

22:10  Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

22:11  På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

22:12  Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

22:13  Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

22:14  De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

22:15  Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

22:16  Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

22:17  Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

22:18  Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

22:19  De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

22:20  Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

22:21  Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

22:22  Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

22:23  Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

22:24  Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

22:25  Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

22:26  Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

22:27  De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

22:28  Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

22:29  Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

22:30  Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

22:31  Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn. De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.