SweKarlXII1873 - Psalms - 107

107:1  Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:

107:2  Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;

107:3  Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;

107:4  De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;

107:5  Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.

107:6  Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;

107:7  Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.

107:8  De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

107:9  Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;

107:10  De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.

107:11  Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;

107:12  Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.

107:13  Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;

107:14  Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.

107:15  De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

107:16  Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.

107:17  De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.

107:18  De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.

107:19  Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.

107:20  Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.

107:21  De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

107:22  Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.

107:23  De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;

107:24  De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;

107:25  När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.

107:26  Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;

107:27  Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.

107:28  Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;

107:29  Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.

107:30  Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.

107:31  De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

107:32  Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;

107:33  De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;

107:34  Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.

107:35  Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;

107:36  Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;

107:37  Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.

107:38  Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;

107:39  De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.

107:40  Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.

107:41  Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.

107:42  Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.

107:43  Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.