SweKarlXII1873 - Psalms - 9

9:1  En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga.

9:2  Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

9:3  Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

9:4  Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

9:5  Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

9:6  Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

9:7  Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

9:8  Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

9:9  Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

9:10  Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

9:11  Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

9:12  Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

9:13  Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

9:14  Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

9:15  På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

9:16  Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

9:17  Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. Sela.

9:18  Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta.

9:19  Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

9:20  Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda. Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. Sela.