SweKarlXII1873 - Psalms - 49

49:1  En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas.

49:2  Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

49:3  Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

49:4  Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

49:5  Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

49:6  Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

49:7  Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

49:8  Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

49:9  Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

49:10  Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

49:11  Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

49:12  Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

49:13  Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

49:14  Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. Sela.

49:15  De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva.

49:16  Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. Sela.

49:17  Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

49:18  Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

49:19  Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

49:20  Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset. Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.