SweKarlXII1873 - Psalms - 105

105:1  Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

105:2  Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

105:3  Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.

105:4  Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

105:5  Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

105:6  I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

105:7  Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.

105:8  Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

105:9  Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

105:10  Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

105:11  Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

105:12  Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

105:13  Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

105:14  Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

105:15  Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

105:16  Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

105:17  Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

105:18  De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

105:19  Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.

105:20  Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

105:21  Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

105:22  Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

105:23  Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

105:24  Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

105:25  Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

105:26  Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

105:27  De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

105:28  Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

105:29  Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

105:30  Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

105:31  Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

105:32  Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

105:33  Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

105:34  Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

105:35  Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

105:36  Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

105:37  Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

105:38  Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

105:39  Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

105:40  De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

105:41  Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

105:42  Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

105:43  Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

105:44  Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

105:45  På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.