SweKarlXII1873 - Psalms - 77

77:1  En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga.

77:2  Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

77:3  Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

77:4  När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. Sela.

77:5  Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

77:6  Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

77:7  Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

77:8  Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

77:9  Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

77:10  Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? Sela.

77:11  Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

77:12  Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

77:13  Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

77:14  Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

77:15  Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

77:16  Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. Sela.

77:17  Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

77:18  De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

77:19  Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

77:20  Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår. Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.