SweKarlXII1873 - Psalms - 90

90:1  En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.

90:2  Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;

90:3  Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.

90:4  Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.

90:5  Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;

90:6  Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.

90:7  Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.

90:8  Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.

90:9  Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.

90:10  Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.

90:11  Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?

90:12  Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

90:13  Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.

90:14  Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.

90:15  Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.

90:16  Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.

90:17  Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.