SweKarlXII1873 - Psalms - 56

56:1  Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath.

56:2  Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

56:3  Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

56:4  När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

56:5  Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

56:6  Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

56:7  De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

56:8  Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet (säga de). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

56:9  Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

56:10  Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

56:11  Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

56:12  Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

56:13  Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill. Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.