SweKarlXII1873 - Psalms - 10

10:1  Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?

10:2  Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.

10:3  Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.

10:4  Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.

10:5  Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.

10:6  Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.

10:7  Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.

10:8  Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.

10:9  Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.

10:10  Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.

10:11  Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.

10:12  Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.

10:13  Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?

10:14  Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.

10:15  Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.

10:16  Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.

10:17  De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;

10:18  Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.