SweKarlXII1873 - Psalms - 7

7:1  Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens.

7:2  Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;

7:3  Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.

7:4  Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;

7:5  Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;

7:6  Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. Sela.

7:7  Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;

7:8  Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.

7:9  Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.

7:10  Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.

7:11  Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.

7:12  Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.

7:13  Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;

7:14  Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.

7:15  Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.

7:16  Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.

7:17  Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla. Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.