SweKarlXII - Genesis - 32

32:1  Men Jacob for sin wäg, och Guds Änglar mötte honom.

32:2  Och då han såg dem, sade han: Detta äro Guds härar; och kallade det rummet Mahanaim.

32:3  Men Jacob sände bod fram för sig til sin broder Esau in uti Scirs land, i Edoms ängd.

32:4  Och befallte dem, och sade: Så säger minom herra Esau: Din tjenare Jacob låter säga dig, jag hafwer warit ute när Laban, och hafwer allt härtil warit ibland främmande;

32:5  Och hafwer fä och åsnor, får, tjenare och tjenarinnor; och hafwer utsändt, och låtit dig minom herra det beboda, på det jag måtte finna nåd för din ögon.

32:6  Boden kommo igen til Jacob, och sade: Wi kommom til din broder Esau, och han reser emot dig med fyrahundrade män.

32:7  Då fruktade Jacob storliga, och war förfärad: Och skifte folket, som war när honom, och får, och fä, och camelar, i twå skarar.

32:8  Och sade: Om Esau kommer på den ena skaran, och står honom, så må den andre undkomma.

32:9  Ytterligare sade Jacob: Gud, mins faders Abrahams Gud, mins faders Isaacs, HERre, du som til mig sagt hafwer: Far åter in i ditt land til dina fränder, jag will göra dig godt;

32:10  Jag är för ringa til all den barmhertighet och all den trohet, som du med dinom tjenare gjort hafwer; förty jag hade icke mer än denna stafwen, då jag gick öfwer denna Jordanen, och nu är jag til twå skarar worden.

32:11  Hjelp mig utu mins broders hand, utu Esaus hand; ty jag fruktar för honom: At han icke kommer, och står mig både mödrar och barn.

32:12  Du hafwer sagt: Jag will göra dig godt, och göra din säd som sanden i hafwet, den så mycken är, at han ej kan räknas.

32:13  Och han blef der den nattena, och tog af thy han för handena hade, skänker til sin broder Esau.

32:14  Tuhundrade getter, tjugu bockar, tuhundrade får, tjugu wädrar;

32:15  Och tretio däggande camelar med deras föl, fyratio kor, och tio oxar; tjugu åsninnor, med tio föl;

32:16  Och fick dem under sina tjenares händer, ju hwar hjorden för sig, och sade til dem: Går fram för mig, och låter wara rum emellan den ena hjorden efter den andra.

32:17  Och böd den första, och sade: När min broder Esau möter dig, och frågar dig: Hwem hörer du til, och hwart wilt du, och hwem hörer det til, som du drifwer för dig?

32:18  Skalt du säga: Det hörer dinom tjenare Jacob til; han sände sinom herra Esau skänker, och kommer härefter.

32:19  Så böd han ock den andra, och den tredje, och allom dem som gingo efter hjorden, och sade: Som jag hafwer sagt eder, så säger til Esau, när I finnen honom.

32:20  Och säger ju det med: Si, Jacob din tjenare är efter oss. Förty han tänkte, jag will blidka honom med den skänken, som går för mig; sedan will jag se honom; kan hända at han undfår mig wäl.

32:21  Så gingo skänkningarna fram före honom; men han blef den nattena i lägret.

32:22  Och stod up om nattena, och tog sina twå hustrur, och de twå tjensteqwinnorna, och sin ellofwa barn, och for til wadet Jabbok:

32:23  Tog dem och förde dem öfwer älfwena, så at det han hade, kom öfwer.

32:24  Och han blef på den sidone allena. Då brottades en man med honom til dess morgonrodnen upgick.

32:25  Och då han såg, at han icke kunde öfwerwinna honom, rörde han hans höftes sena, och strax förtwinade hans höftes sena.

32:26  Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnen går up; men han swarade: Jag släpper dig icke, med mindre du wälsignar mig.

32:27  Han sade: Huru heter du? Han swarade: Jacob.

32:28  Han sade: Du skalt icke mer heta Jacob, utan Israel. Förty du hafwer med Gud och menniskor kämpat, och hafwer fått öfwerhandena.

32:29  Och Jacob frågade honom, och sade: Huru heter du? Men han sade: Hwi frågar du, huru jag heter? Och han wälsignade honom der sammastädes.

32:30  Och Jacob kallade det rummet Pnuel; ty jag hafwer sett Gud under ansiktet, och min själ är frälst worden.

32:31  Och som han kom fram om Pnuel, gick honom solen up, och han haltade i sine höft.

32:32  Fördenskull äta Israels barn inga höftsena ännu i dag, derföre, at Jacobs höftsena rörd wardt.