Swe1917 - Judith - 2

2:1  Men i det adertonde året, på tjuguandra dagen i första månaden, begynte man i den assyriske konungen Nebukadnessars hus tala om att han nu skulle utkräva hämnd på alla länderna, såsom han hade sagt.

2:2  Och han kallade till sig alla sina tjänare och alla sina stormän och framlade för dem sin hemliga plan och uttalade sitt beslut om allt det onda som han tänkte att göra dessa länder.

2:3  Och de förklarade såsom sin mening att han borde förgöra var och en som icke hade efterkommit hans befallning.

2:4  Då nu Nebukadnessar, konungen i Assyrien, hade slutat sin rådplägning, kallade han till sig sin härhövitsman Holofernes, sin närmaste man, och sade till honom: 5 »Så säger den store konungen, hela jordens herre: Du skall draga ut härifrån och taga med dig manskap som litar på sin styrka, vid pass ett hundra tjugu tusen man fotfolk och en mängd hästar, tolv tusen, och ryttare till dem.

2:6  Vänd dig så mot alla länder västerut, eftersom de icke hava velat hörsamma min befallning,

2:7  och framför till dem det budskapet att de skola hålla jord och vatten i beredskap. Ty jag vill draga ut mot dem i min vrede och betäcka jordens hela yta med min krigshärs fötter och giva dem till rov åt den.

2:8  Deras slagna skola uppfylla deras klyftor och dalar, och forsande floder skola fyllas av deras döda.

2:9  Och de fångar som jag skall taga bland dem vill jag föra till jordens yttersta ändar.

2:10  Drag du därför ut och intag i förväg åt mig hela deras område; och om de giva sig åt dig, så skall du hålla dem i förvar åt mig till den dag då de skola straffas.

2:11  Men de ohörsamma skall du icke visa skonsamhet, utan giva dem till pris åt mord och plundring i alla de länder som du intager.

2:12  Ty så sant jag lever, och så sant mitt konungavälde varar: jag har talat, och jag skall också utföra det med min hand.

2:13  Och du själv må icke överträda något enda av din herres bud, utan fullborda du noga allt vad jag har befallt dig; dröj icke att utföra det.»

2:14  Och Holofernes gick ut ifrån sin herre och kallade till sig alla furstarna och befälhavarna och anförarna över Assurs här;

2:15  och han inmönstrade utvalt manskap för strid, såsom hans herre hade befallt honom, vid pass ett hundra tjugu tusen man fotfolk och tolv tusen bågskyttar till häst,

2:16  och ordnade dem på det sätt som en krigshär plägar ordnas.

2:17  Han tog ock med sig kameler och åsnor och mulåsnor för trossen, i mycket stort antal, så ock oräkneliga hopar får och fäkreatur och getter, till folkets förplägnad,

2:18  och säd i mängd för var man, därtill guld och silver i myckenhet ur konungshuset.

2:19  Därefter bröt han upp med hela sin här, för att tåga före konung Nebukadnessar och betäcka jordens hela yta västerut med sin härs vagnar och ryttare och utvalda fotfolk.

2:20  Och den blandade folkhop som drog ut med dem var talrik såsom gräshoppor och såsom stoftet på jorden; ja, den kunde icke räknas för sin myckenhets skull.

2:21  Så tågade de från Nineve tre dagsresor åt Bektiletslätten till. Och de lägrade sig vid Bektilet, nära det berg som ligger norr om Övre Cilicien.

2:22  Och han tog hela sin här, fotfolket, ryttarna och vagnarna, och drog därifrån till bergsbygden.

2:23  Han bröt fram genom fudéernas och ludéernas land och tog byte från alla Rassis’ barn, så ock från Ismaels barn, som bodde åt öknen till, söder om keléernas land.

2:24  Och han gick över Eufrat och drog igenom Mesopotamien och förstörde alla befästa städer vid bäcken Abronas, ända fram till havet.

2:25  Och han intog Ciliciens landsändar och nedgjorde alla som satte sig till motvärn mot honom. Sedan trängde han fram till Jafets landsändar söderut, åt Arabien till.

2:26  Och han omringade alla Madiams barn och brände upp deras tält och plundrade deras boskapsfållor.

2:27  Därefter drog han ned till Damaskusslätten, vid tiden för veteskörden, och brände alla deras åkrar och gav deras får och fäkreatur till spillo och plundrade deras städer och förödde deras fält och slog alla deras unga män med svärdsegg.

2:28  Då föll fruktan och bävan för honom över dem som bodde vid havskusten, i Sidon och Tyrus, och över invånarna i Sur och Ocina och över alla invånarna i Jemnaan; också de som bodde i Asotus och Askalon uppfylldes av stor fruktan för honom.