SweKarlXII - Leviticus - 22

22:1  Och HERren talade med Mose, och sade:

22:2  Säg Aaron och hans söner, at de hålla sig ifrån Israels barns helgo, hwilket de mig helga, och icke ohelga mitt helga namn; ty jag är HERren.

22:3  Säg dem nu til, och deras efterkommandom: Hwilken af edor säd går til det helga, som Israels barn helga HERranom, och orenar sig så på det, hans själ skall utrotad warda för mitt anlete; ty jag är HERren.

22:4  Hwilken af Aarons säd är spitelsk, eller hafwer ena flöd, den skall icke äta af det helga, til dess han warder ren. Den som kommer wid någon oren kropp, eller den som hans säd afgår i sömnen:

22:5  Eller den som kommer wid en matk, den honom oren är, eller en mennisko, som honom oren är, och allt det honom orenar:

22:6  Hwilken själ kommer wid något deraf, den är oren intil aftonen, och skall icke äta af de helgo; utan skall först bada sin kropp med watn.

22:7  Och när solen är nedergången, och han ren worden är, då må han äta deraf; ty det är hans spis.

22:8  Et as, och hwad af wilddjur rifwit är, skolen I icke äta, at I icke skolen warda orene deruppå; ty jag är HERren.

22:9  Derföre skola de hålla mina stadgar, at de icke skola lägga synd uppå sig, och dö deröfwer, när de ohelga sig; ty jag är HERren, som dem helgar.

22:10  Ingen annar skall äta af det helgo, ej heller Prestens husman, ej heller någon dagakarl.

22:11  När Presten köper ena själ för sina penningar, den må äta deraf. Och det i hans huse födt är, det må ock äta af hans bröd.

22:12  Om Prestens dotter warder ens främmandes hustru, skall hon icke äta af dess helgas häfoffer.

22:13  Warder hon en enka, eller utdrifwen, och hafwer ingen säd, och kommer igen til sins faders hus, så skall hon äta af sins faders bröd, såsom då hon ännu piga war: Men ingen främmande skall äta deraf.

22:14  Hwilken som eljest äter af de helgo owetandes, han skall lägga femtedelen dertil, och gifwa Prestenom med de helgo:

22:15  På det at de icke skola ohelga Israels barns helga, som de häfoffra HERranom:

22:16  At de icke skola lägga missgerning och skuld på sig, när de äta af deras helgo; ty jag är HERren, som dem helgar.

22:17  Och HERren talade med Mose, och sade:

22:18  Säg Aaron och hans söner, och all Israels barn: Hwilken Israelit eller främling i Israel will göra sitt offer, ware sig af löfte, eller af fri wilja, at de wilja göra HERranom et bränneoffer, det honom skall wara tacknämligit af eder:

22:19  Det skall wara et mankön, och utan wank, af fä, lambom eller getom.

22:20  Allt det som något fel hafwer, skolen I icke offra; förty det warder icke tacknämligit för eder.

22:21  Och hwilken et tackoffer HERranom göra will, et besynnerligit löfte, eller af fri wilja, af fä eller får, det skall wara utan wank, at det må warda tacknämligit. Det skall hafwa ingen wank.

22:22  Är det blindt, eller brutit, eller sargadt, eller förtwinadt, eller maslogt, eller skabbogt; så skola de icke sådant offra HERranom, och intet offer deraf gifwa på HERrans altare.

22:23  En oxe eller får, som oskickeliga eller lytta lemmar hafwer, må du offra af en fri wilja; men icke warder det tacknämligit för et löfte.

22:24  Du skalt ock icke offra HERranom något det förkramadt, eller förstött, eller förslitit, eller utskurit är; och skolen sådant icke göra i edro lande.

22:25  Du skalt ock icke offra något sådant af ens främlings hand, med edars Guds bröd; ty det doger intet, och hafwer en wank: Derföre warder det icke tacknämligit för eder.

22:26  Och HERren talade med Mose, och sade:

22:27  När en kalf, eller lamb, eller get födt är, så skall det wara när sine moder i sju dagar: På åttonde dagen och derefter må man offra det HERranom, så är det tacknämligit.

22:28  Ware sig nöt eller får, så skall man icke slagta det med sin unga på enom dag.

22:29  När I wiljen göra HERranom et lofoffer, det för eder tacknämligit skall wara;

22:30  Så skolen I äta det på samma dagen, och skolen intet behålla qwart intil morgonen; ty jag är HERren.

22:31  Derföre håller min bud, och görer dem; ty jag är HERren.

22:32  At I icke ohelgen mitt helga namn, och at jag må helgad warda ibland Israels barn; ty jag är HERren den eder helgar:

22:33  Den eder utur Egypti land fört hafwer, at jag skulle wara edar Gud: Jag är HERren.