SweKarlXII1873 - Matthew - 20

20:1  Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.

20:2  Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.

20:3  Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

20:4  Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.

20:5  Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

20:6  Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?

20:7  De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.

20:8  När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.

20:9  Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.

20:10  Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.

20:11  Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

20:12  Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.

20:13  Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?

20:14  Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.

20:15  Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?

20:16  Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.

20:17  Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:

20:18  Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.

20:19  Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

20:20  Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.

20:21  Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.

20:22  Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.

20:23  Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.

20:24  När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.

20:25  Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.

20:26  Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.

20:27  Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.

20:28  Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.

20:29  Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

20:30  Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

20:31  Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.

20:32  Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?

20:33  De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.

20:34  Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.