SweFolk - Romans - 9

9:1  Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande

9:2  att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.

9:3  Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet.

9:4  De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena.

9:5  De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

9:6  Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel,

9:7  och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.

9:8  Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar.

9:9  Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.

9:10  Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak.

9:11  Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont,

9:12  sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar.

9:13  Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

9:14  Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte!

9:15  Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.

9:16  Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet.

9:17  Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.

9:18  Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

9:19  Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?

9:20  Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?

9:21  Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

9:22  Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras?

9:23  Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?

9:24  Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken.

9:25  Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.

9:26  Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.

9:27  Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst.

9:28  Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.

9:29  Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

9:30  Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.

9:31  Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.

9:32  Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen,

9:33  så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.