SweKarlXII1873 - Genesis - 37

37:1  Men Jacob bodde i de landena, der hans fader var en främling uti, nemliga i Canaans lande.

37:2  Och detta är Jacobs slägt: Joseph var sjutton år gammal, då han vardt en herde öfver hjorden med sina bröder; och pilten var när Bilhas och Silpas sins faders hustrurs barnom; och han sade för deras fader, hvilket ondt rykte öfver dem var.

37:3  Men Israel hade Joseph kärare än alla de andra sin barn, efter han hade födt honom i ålderdomen: Och gjorde honom en brokot kjortel.

37:4  Då nu hans bröder sågo, att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, vordo de honom hätske, och kunde icke tala honom ett vänligit ord till.

37:5  Derutöfver hade Joseph ena reso en dröm, och sade sina bröder deraf. Då blefvo de honom ännu hätskare.

37:6  Ty han sade till dem: Käre, hörer hvad mig hafver drömt.

37:7  Mig tyckte vi bundom kärfvar på markene, och min kärfve reste sig upp och stod; och edre kärfvar der omkring bugade sig för min kärfva.

37:8  Då sade hans bröder till honom: Skulle du varda vår Konung, och råda öfver oss? Och vordo honom ändå hätskare för hans dröm och hans tals skull.

37:9  Och han hade ännu en annan dröm, den förtäljde han sina bröder, och sade: Si, jag hafver ännu haft en dröm: Mig tyckte, att solen och månen och ellofva stjernor bugade sig för mig.

37:10  Och då det hans fader och hans bröder sagdt vardt, straffade honom hans fader, och sade till honom: Hvad är det för en dröm, som dig hafver drömt? Skall jag och din moder och dine bröder komma, och falla ned på jordena för dig?

37:11  Och hans bröder afundades vid honom. Men hans fader behöll dessa ord.

37:12  Då nu hans bröder gingo bort till att beta deras faders boskap i Sichem;

37:13  Sade Israel till Joseph: Vakta icke dine bröder boskapen i Sichem? Kom, jag vill sända dig till dem. Han sade: Här är jag.

37:14  Och han sade: Gack bort och se till, om det står väl till med dina bröder och boskapenom; och säg mig igen, huru det hafver sig. Och han sände honom utaf den dalenom Hebron, att han skulle gå till Sichem.

37:15  Då fann honom en man, der han for vill på markene. Han frågade honom, och sade: Hvem söker du?

37:16  Han svarade: Jag söker mina bröder: Käre, säg mig, hvarest de vakta hjorden.

37:17  Mannen sade: De äro hädan farne; ty jag hörde, att de sade: Låt oss gå till Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i Dothan.

37:18  Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intill dem, rådslogo de till att döda honom;

37:19  Och sade inbördes: Si, drömmaren kommer här.

37:20  Så kommer nu, och låter oss slå honom ihjäl och kasta honom i ena grop; och säga, att ett ondt djur hafver ätit upp honom: Så får man se, hvad hans drömmar äro.

37:21  När Ruben hörde det, ville han frälsa honom af deras händer, och sade: Låter oss icke slå ena själ.

37:22  Och ytterligare sade Ruben till dem: Låter oss icke utgjuta blod: Utan låt oss kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke komma händer vid honom. Men han ville hafva frälst honom utu deras hand, att han måtte hafva haft honom till sin fader igen.

37:23  Då nu Joseph kom till sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig.

37:24  Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen var tom, och intet vatten deruti.

37:25  Och de satte sig ned till att äta. I det hofvo de sin ögon upp, och sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de förde kryddor, balsam och mirrham, och foro ned uti Egypten.

37:26  Då sade Juda till sina bröder: Hvad hjelper det oss, att vi dräpe vår broder, och fördölje hans blod?

37:27  Kommer, och låter oss sälja honom de Ismaeliter, att våra händer icke förtaga sig på honom; ty han är vår broder, vårt kött och blod. Och de lydde honom.

37:28  Och då de Midianitiske köpmännerne foro der fram, drogo de honom upp af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfverpenningar: De förde honom in i Egypten.

37:29  Då nu Ruben kom åter till gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder;

37:30  Och kom åter till sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hvart skall jag?

37:31  Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet;

37:32  Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom till deras fader, och sade: Denna hafvom vi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej.

37:33  Men han kände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Ett ondt djur hafver ätit upp honom; ett vilddjur hafver rifvit Joseph.

37:34  Och Jacob ref sin kläder, och svepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid.

37:35  Och alle hans söner och döttrar gingo till, att de skulle hugsvala honom; men han ville icke låta hugsvala sig, och sade: Jag varder med sorg nederfarande i grafvena till min son. Och hans fader gret honom.

37:36  Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare.