SweKarlXII1873 - Genesis - 41

41:1  Och tu år derefter hade Pharao en dröm, såsom han hade ståndit vid älfvena,

41:2  Och sett af älfvene uppstiga sju nöt skön och fet; och de gingo i goda bet.

41:3  Sedan såg han annor sju nöt uppstiga af älfvene, vanskapeliga och magra; och gingo jemte de andra på strandene vid älfvena.

41:4  Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju sköna och feta nöten. Då vaknade Pharao.

41:5  Och han somnade åter, och åter drömde honom, och såg, att sju ax full och tjock växte på enom stjelk.

41:6  Derefter såg han sju tunn förvissen ax uppgå.

41:7  Och de sju magra axen uppslukte de sju stora och fulla axen. Då vaknade Pharao, och såg, att det var en dröm.

41:8  Och då det vardt morgon, var hans ande bedröfvad; och skickade ut, och lät kalla alla spåmän i Egypten, och alla visa, och förtäljde dem sin dröm: Men der var ingen, som honom kunde uttyda för Pharao.

41:9  Då talade den öfverste skänken med Pharao, och sade: Jag kommer ihåg i dag mina synder.

41:10  Då Pharao var förtörnad på sina tjenare, och lade mig med den öfversta bakaren i fängelse, i hofmästarens hus;

41:11  Då drömde oss bådom i ene natt, hvar sin dröm, hvars uttydning hvarjom för sig pågalt.

41:12  Då var när oss en Ebreisk ung man, hofmästarens tjenare; honom förtäljde vi det, och han uttydde oss våra drömmar, hvarjom efter sinom dröm.

41:13  Och som han oss uttydde, så är det gånget; ty jag är åter satt till mitt ämbete, och han är hängder.

41:14  Då sände Pharao bort, och lät kalla Joseph, och de hade honom utu fängslet. Och han lät raka sig, och förvandla sin kläder, och kom in till Pharao.

41:15  Då sade Pharao till honom: Mig hafver drömt en dröm, och ingen är, som honom uttyder: Men jag hafver hört af dig sägas, att när du hörer en dröm, då uttyder du honom.

41:16  Joseph svarade Pharao, och sade: Det står icke mig till; men Gud skall dock förkunna Pharao det godt är.

41:17  Pharao sade till Joseph: Mig drömde, jag stod på strandene vid älfvena,

41:18  Och såg uppstiga af älfvene sju nöt, fet och skön, och de gingo i goda bet;

41:19  Och efter dem såg jag sju annor nöt uppstiga, tunn och fast vanskapeliga och magra; jag hafver icke i hela Egypten sett så vanskapeliga.

41:20  Och de sju vanskapeliga och magra nöten åto upp de sju första feta nöten.

41:21  Och då de hade ätit dem upp, syntes intet på dem, att de hade ätit dem, och voro vanskapeliga såsom tillförene. Då vaknade jag.

41:22  Och såg åter i minom dröm sju ax vuxen på enom stjelk full och tjock.

41:23  Derefter gingo upp sju torr ax tunn och förvissen.

41:24  Och de sju tunna axen uppslöko de sju torra axen. Och jag hafver sagt det mina spåmän; men de kunna icke tyda mig det ut.

41:25  Joseph svarade Pharao: Båda drömmarne, Pharao, äro ens. Gud förkunnar Pharao, hvad han göra vill.

41:26  De sju sköna nöten äro sju år, och de sju fulla axen äro ock de sju åren: Det är allt enahanda dröm.

41:27  De sju magra nöten och vanskapeliga, som efter de andra uppstigna äro, äro sju år; och de sju magra och förvissnade axen skola vara sju hård år.

41:28  Det är nu det jag sagt hafver till Pharao, att Gud undervisar Pharao, hvad han göra vill.

41:29  Si, sju år varda kommande med stor ymnoghet i hela Egypti lande.

41:30  Och efter dem varda sju hård år kommande, att man varder förgätandes all sådana ymnoghet i Egypti lande: Och den dyre tiden varder förtärandes landet;

41:31  Att man intet skall veta af den ymnoghetene i landena, för den dyra tidens skull, som efter kommer; förty han skall varda ganska svår.

41:32  Men det Pharao hafver andra resona drömt betyder, att Gud skall sådant visserliga och snarliga göra.

41:33  Nu må Pharao se efter en förståndig och vis man, den han sätta må öfver Egypti land;

41:34  Och skaffa, att han förskickar ämbetsmän i landena, och taga den femte delen i Egypti lande i de sju rika åren.

41:35  Och församle alla spisning af de goda åren, som komma skola, att de låta inkomma säd uti Pharaos kornhus till förråd i städerna, och förvara det:

41:36  På det man finner landena spisning i de sju hårda åren, som komma skola öfver Egypti land; att landet icke förderfvas af hunger.

41:37  Det talet behagade Pharao och alla hans tjenare väl.

41:38  Och Pharao sade till sina tjenare: Huru kunne vi finna en sådana man, som Guds Ande är uti?

41:39  Och sade till Joseph: Efter Gud hafver allt sådant kundgjort dig, är ingen så klok och förståndig, som du.

41:40  Du skall vara öfver mitt hus, och efter dino orde skall allt mitt folk lydigt vara: Allena i mitt Konungsliga säte vill jag vara mer än du.

41:41  Och sade: Si, jag hafver satt dig öfver hela Egypti land.

41:42  Och tog sin ring af sine hand, och gaf honom Joseph på sina hand, och klädde honom Joseph i hvitt silke, och hängde en guldkedjo på hans hals;

41:43  Och lät honom sitta på den andra vagnen, och lät utropa honom: Denne är landsens fader: Och satte honom öfver hela Egypti land.

41:44  Och Pharao sade till Joseph: Jag är Pharao; utan din vilja skall ingen, i hela Egypti lande, röra sin hand eller fot.

41:45  Och kallade honom det hemligaste rådet; och gaf honom till hustru Asnath Potiphera dotter Prestens i On. Så for Joseph ut till att bese Egypti land.

41:46  Och han var tretio år gammal, då han stod för Pharao. Och for ut ifrå Pharao, och for omkring hela Egypti land.

41:47  Och landet gjorde allt så i de sju rika åren.

41:48  Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto det i städerna: Ehvad spisning som växte på markene vid hvar och en stad allt omkring, det läto de komma der in.

41:49  Så lade Joseph tillhopa sädena öfver måtto mycket, som sandkornen i hafvet, så att han vände igen att räkna; ty man kunde det icke räkna.

41:50  Och Joseph vordo födde två söner, förra än den dyre tiden kom, hvilka honom födde Asnath Potiphera dotter Prestens i On.

41:51  Och kallade den första Manasse; förty, sade han, Gud hafver låtit mig förgäta alla mina olycko, och mins faders hus.

41:52  Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafver låtit mig växa till i mins eländes lande.

41:53  Då nu de sju rika åren voro framliden i Egypten,

41:54  Så begynte de sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och vardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande var bröd.

41:55  Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket till Pharao om bröd. Men Pharao sade till alla Egyptier: Går bort till Joseph, hvad han säger eder, det görer.

41:56  När nu dyr tid var öfver allt landet, slog Joseph kornhusen upp allestäds, och sålde de Egyptier; förty som dyre tiden vardt ju längre ju större i landena.

41:57  Och all land kommo till Egypten, till att köpa när Joseph; förty den dyre tiden fick öfverhandena i all land.