JOHN
Chapter 3
John | Swe1917 | 3:2 | Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.» | |
John | Swe1917 | 3:3 | Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt[1], så kan hon icke få se Guds rike.» | |
John | Swe1917 | 3:4 | Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon är gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och födas?» | |
John | Swe1917 | 3:5 | Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike. | |
John | Swe1917 | 3:8 | Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden[2].» | |
John | Swe1917 | 3:11 | Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd tagen I icke emot. | |
John | Swe1917 | 3:12 | Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska ting? | |
John | Swe1917 | 3:13 | Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen. | |
John | Swe1917 | 3:16 | Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. | |
John | Swe1917 | 3:17 | Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom. | |
John | Swe1917 | 3:18 | Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn. | |
John | Swe1917 | 3:19 | Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda, | |
John | Swe1917 | 3:20 | Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade. | |
John | Swe1917 | 3:21 | Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.» | |
John | Swe1917 | 3:22 | Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska landsbygden, och där vistades han med dem och döpte. | |
John | Swe1917 | 3:23 | Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig. | |
John | Swe1917 | 3:26 | Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han döper, och alla komma till honom.» | |
John | Swe1917 | 3:27 | Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det icke bliver henne givet från himmelen.» | |
John | Swe1917 | 3:28 | I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.' | |
John | Swe1917 | 3:29 | Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Den glädjen är mig nu given i fullt mått. | |
John | Swe1917 | 3:31 | Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från jorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer från himmelen, han är över alla, | |
John | Swe1917 | 3:32 | och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl tager ingen emot hans vittnesbörd. | |
John | Swe1917 | 3:33 | Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han därmed att Gud är sannfärdig. | |
John | Swe1917 | 3:34 | Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen icke Anden efter mått. | |
John | Swe1917 | 3:36 | Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.» [1] Grundtextens uttryck har den dubbla betydelsen på nytt och ovanifrån; jfr v. 31. [2] Grundtexten har här samma uttryck för vind som för ande. | |