SweFolk - Psalms - 102

102:2  Herre, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig!

102:3  Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd. Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar!

102:4  Mina dagar försvinner som rök, mina ben brinner som eld.

102:5  Mitt hjärta är bränt och visset som gräs, för jag glömmer att äta mitt bröd.

102:6  Efter all min högljudda suckan är jag bara skinn och ben.

102:7  Jag är som en pelikan i öknen, som en uggla bland ruiner.

102:8  Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.

102:9  Mina fiender hånar mig dagen lång, mina häcklare använder mig som en svordom.

102:10  Jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar,

102:11  på grund av din vrede och harm. Du har gripit mig och kastat bort mig.

102:12  Mina dagar är som en utdragen skugga, jag vissnar som gräs.

102:13  Men du, Herre, tronar för evigt, ihågkommen av släkte efter släkte.

102:14  Du ska gripa in och förbarma dig över Sion, det är dags att du visar det nåd. Ja, tiden är inne,

102:15  för dina tjänare älskar dess stenar, de lider med dess grus.

102:16  Folken ska vörda Herrens namn och jordens alla kungar din härlighet,

102:17  när Herren bygger upp Sion och visar sig i sin härlighet.

102:18  Han vänder sig till den utblottades bön och föraktar den inte.

102:19  Det ska skrivas ner för ett kommande släkte, ett folk som han skapar ska prisa Herren,

102:20  för han blickar ner från sin heliga höjd, Herren ser ner från himlen till jorden

102:21  för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn.

102:22  Herrens namn ska förkunnas i Sion och hans lov i Jerusalem,

102:23  när folk och riken samlas för att tjäna Herren.

102:24  Han har försvagat min kraft på vägen, han har förkortat mina dagar.

102:25  Jag sade: Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet! Dina år varar från släkte till släkte.

102:26  För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk.

102:27  De ska gå under, men du ska bestå. De ska alla nötas ut som kläder, du ska byta ut dem som en mantel och de försvinner.

102:28  Men du är densamme, och dina år har inget slut. Dina tjänares barn ska bo i trygghet och deras ättlingar bestå inför dig.