SweKarlXII - I Corinthians - 11

11:1  Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi.

11:2  Käre bröder, jag prisar eder, att I tanken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver.

11:3  Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud.

11:4  Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud.

11:5  Men en a vinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.

11:6  Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.

11:7  Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.

11:8  Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.

11:9  Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.

11:10  Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.

11:11  Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom.

11:12  Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.

11:13  Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?

11:14  Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;

11:15  Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.

11:16  Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.

11:17  Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.

11:18  I förstone, när I kommen tillhopa i fÖrsamlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.

11:19  Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder.

11:20  När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard.

11:21  Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken.

11:22  Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skäm men dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.

11:23  Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet;

11:24  Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse.

11:25  Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.

11:26  Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer.

11:27  Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod.

11:28  Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken.

11:29  Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.

11:30  Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva.

11:31  Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde.

11:32  Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda.

11:33  Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.

11:34  Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.